Ibland går bara samhället för fort för mig. Hela sommaren och hösten har varit en konstant utmaning med att få tid till att jobba, kommentera cykellopp, blogga(?), vårda hus och trädgård, träna, cykla. Men någonting som jag aldrig kommer och vill ha som utmaning är att ha tid för familjen. Visst får jag som alla andra prioritera ibland och faktiskt åka 50 mil en fredagkväll i mörkt pissväder för att sedan vara borta en hel helg från dem jag älskar. Men görandes ett jobb jag älskar som både jag och familjen tycket tillför något för oss alla. Det gör även mitt jobb på kommunen med sena kvällar och långa dagar.
Men ibland måste jag bara ta mig tid för att andas.
Inte för att den senaste tiden varit fri från jobb... Utan kanske långt från det då det varit intensiva och långa dagar på kommunen. Men det jag tar mig tid för är att flexa ut, vara med familjen när jag kan och något som jag blivit mer och mer bättre på. Lägga telefonen och släppa datorn för att vända fokus till de jag har närmast. Familjen förtjänar mycket uppmärksamhet, men jag har även haft förmånen att ge uppmärksamhet åt vänner.
Så sorry för det lilla uppehållet här på bloggen, nu vet ni varför och nu får ni också lite uppmärksamhet ;)
Dagens solskenspass:
