Igår lyckades jag flexa ut en halvtimme och jobba in lunchen. Således hade jag utrymme för lite cykling innan fredagsmyset. Jag begav mig direkt ut mot Kevershäll för lite utforskning och rekning av en teknikbana. Och som av en bonus så hittade jag äntligen runt den klippiga hällen! Något jag försökt göra sedan sen vinter, tidig vår i år... Ytterligare bonus var att när jag åkte baklänges, mot vad jag tidigare åkt, så hittade jag massor med alternativa spår som möjliggjorde en nästan cykelbar väg upp. Tidigare behövde jag klättra lite uppför klipporna.
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Men med plus kommer också minus. 24 minuter in i passet så dog min GPS och skärmen blev statisk, och har förblivit så sen dess. Mobilen dog också och då av kylan (5grader och fukt i luften). Men den vaknade som vanligt till av en hjälpstart med ström. Värre var det med bakdäcket som jag lyckades punktera på en vass sten. Börjar bli trött på att skära sönder däck och spilla tätningsvätska över hela mig och cykeln. För denna gång formligen spurtade vätskan ur däcket...
Jag väljer dock att istället bära med mig minnet av hur vackert det var på klippiga hällen. Och delger det även till er.
Jag fick även en cykelbonus och crossade ut till föräldrarna och hämta en bil inför crosshelgen.
